Meny Stäng

Christofer Polhem (+46), Polhemsknutet, Polhemslåset

 

1661-1751

Patent:

ROI:

Christopher Polhem föddes 18/12 1661 på Gotland. Hans far hette Wulf Christopher Polhammar och hans mor hette Christina Eriksdotter Schening, hon var bördig från Vadstena och hennes far var Borgmästaren Erik Schening i Skänninge.

Det kan nämnas att Polhems moster Susanna Eriksdotter Schening ligger begravd med sin man Anders Göthe i Vadstena Klosterkyrka. Deras son Johan Alexander adlades med namnet Götherhielm han var alltså kusin med Christopher Polhem som även han blev adlad för sina bedrifter.

Polhem räknas som en av våra största uppfinnare och mekaniker, bland hans mera kända uppfinningar är Polhemslåset, Polhemsknuten, Polhemskedjan och en klocka som visar tid, datum och stjärntecken.

Christopher Polhem verkade även i Östergötland, närmare bestämt vid Hällestad Storgruva men där gick det inte så bra utan han kom ihop sig med Hällestad bergsmän och fick bege sig därifrån. I ett brev som finns bevarat gjorde Polhem följande beskrivning av Hällestad bergsmän.

Bakgrund och Uppsala

Christopher Polhem var son till Christina Eriksdotter Schening från Vadstena och Wulf Christopher Polhammar, en tysk köpman som invandrat till Visby. Han hade åtminstone två bröder, Johan och Jonas. Som sjuåring blev Polhammar faderlös. Modern gifte kort därefter om sig med Jöran Silcker. Polhammar sattes i Visby skola då familjen inte hade råd att bekosta privatundervisning och redan 1671 tvingades han avbryta sina studier. Christopher Polhammar fick då flytta till en farbror Hans Adam Polhammar i Stockholm. Då även farbrodern avled 1673 blev han omhändertagen av Mattias Biörenklous änka Margareta Wallenstedt och kom att arbeta som skrivare och fogde på hennes gårdar Vansta säteri i Ösmo och Kungshamn gård.[3]

Sexton år gammal skaffade sig Polhammar en verkstad på Vansta, där han började utföra olika mekaniska arbeten. Av prästerna i trakten erhöll han hjälp med latinundervisning i utbyte mot hjälp med reparationer och konstruktioner av urverk. 1685 lämnade han Margareta Wallenstedts tjänst och tog i stället anställning på Fållnäs i Sorunda socken.

Med stöd av kyrkoherden i Sorunda Erland Dryselius, som hjälpte honom med studierna, fick han 1687 möjlighet att komma till Uppsala för att hjälpa till att reparera domkyrkans medeltida konstur. Genom att visa upp sina färdigheter för Anders Spole skrevs han därefter in vid universitetet. Här studerade han fysik, matematik och mekanik, och möjligen även humaniora. I praktiken kom han dock främst att ägna år 1691 sig åt reparationer av konsturet och andra praktiska mekaniska arbeten.[3]

Uppfinningar i Bergslagen

Tack vare sitt arbete med konsturet, som han inte bara lyckades laga utan även betydligt förbättra, blev han 1690 introducerad vid Bergskollegium. Här inspirerades han att konstruera en ny gruvmaskin, som med hjälp av vattenkraft fraktade upp malm från gruvgångarna upp till ytan. Polhammars uppfinning visades för Karl XI, som 1691 beslutade förläna Polhammar en livstidspension om 500 daler silvermynt. Samma år genomförde han på statens bekostnad en studieresa till Bergslagens gruvor och konstruerade även en hästdriven pumpmaskin för Hällestads gruva. I detta fall kom dock hans projekt att misslyckas.[3]

1692-1694 utförde Polhammar ett uppfordringsverk i Stora Stöten vid Falu koppargruva efter sin 1690 utförda plan. Med statsbidrag reste han genom England, Holland, Frankrike och Tyskland för att studera teknik under åren 1694-1696.[3]

Vid hemkomsten startade han 1697 den första skolan för ingenjörer i Sverige Laboratorium mechanicum i Stockholm, där han för undervisningen skapade en modellsamling för rörelsemekanismer, Polhems mekaniska alfabet. 1798 övergick detta ingenjörslaboratorium till ingenjörsskolan mekaniska skolan. Efter Riksdagsförslag 1823 och beslut av Kungl. Maj:t 1825 omvandlades detta till Teknologiska Institutet 1827, det vill säga Kungl. Tekniska Högskolan.

År 1699 grundade han Stjärnsunds manufakturverk i Dalarna. Där tillverkade man bland annat maskiner och pendelur.

Fler uppfinningar av alla de slag

Polhem blev känd för sina egendomliga och djärva stånggångar. En sådan, anlagd vid Hundbo gruva, överförde vattenkraften över en kvarts mil i oländig terräng. Vid Stjärnsund, där han fritt kunde utöva sin uppfinnarverksamhet, konstruerades bland annat maskiner för tillverkning av ur, kugghjul, tallrikar, skålar, bägare, samt hyvelverk, sport- och räffelverk, pressar, klippsaxar, valsverk och slipmaskiner.

För arméns räkning konstruerade han en maskin för slipning av kanonkulor, en riktanordning för kanoner och en av hans kanonmodeller blev 1712 påbjuden för tillverkning och Karl XII intresserade sig för en kvarn och en tröskmaskin för fältbruk samt en ny pontonbrygga av Polhems konstruktion. Förutom en myntmaskin och ett upphalningsverk för fartyg kom Polhems förbättringar av vävstolarna till användning.

Bland Polhems textilmaskiner märks strumpvävstolarbandvävstolar, en spolmaskin, en kardmaskin, överskäraremaskin, tvinnmaskin, repslagarmaskin och klädespress. För jordbruket konstruerade han en såningsmaskin, tröskmaskin, hackmaskin, hackelsemaskin, tuvplog, “mullbråka”, “stenåka” (för stenbrytning) och en “tegelbråka”. Han utförde även förbättringar av väder- och vattenkvarnar. Mest berömda blev dock hans ur- och låskonstruktioner. En filhuggningsmaskin konstruerade och några automater bland annat för utminutering av vin.[4]

Vattenbyggen

Av Karl XII blev Polhem 1714 utnämnd till assessor i Kommerskollegium och 1716 till kommerseråd. Han var behjälplig vid det svåraste arbetet under byggandet av en docka i Karlskrona. Efter ett sammanträffande med kungen i Lund 1718, uppdrogs han att på fem år skapa en Svea kanal som skulle binda samma Norrköping med Göteborg. Arbetet påbörjades men avstannade efter kungens död samma år för att först under Polhems sista år återupptas.

Även i Stockholm anlitades Polhem för konstruktion av Slussen, ett arbete som senare slutfördes av hans son Gabriel Polhem. 87 år gammal bars Polhem ned i botten på den då torrlagda Slussen för att där högtidligt dekoreras med kommendörstecknet av Nordstjärneorden.[4]

Christopher Polhem hade i uppdrag att försöka bygga slussar förbi Trollhättefallen i Göta älv. De kom aldrig i drift, men det finns några ofullbordade slussar vid fallområdet i Trollhättan (Polhems slussled). Först år 1800 blev drömmen om en farled mellan Kattegatt och Vänern en verklighet, när Trollhätte kanal kunde invigas.

Kopplingar och lås

Han tog fram Polhemsknuten som är en kardanknut, det vill säga en koppling som för över rörelse mellan två axeländar som bildar viss vinkel mot varandra. Eventuellt hade han sett andra mekaniska lösningar på kopplingen eftersom den italienske uppfinnaren Girolamo Cardano skissat en lösning som Robert Hooke förverkligade år 1676. Christopher Polhem konstruerade även Polhemslåset som är en sorts hänglås och som salufördes in på 1950-talet.

Christopher Polhem var en av de tidigast invalda ledamöterna av Kungliga Vetenskapsakademien.[1][2]

Källa: Wikipedia, Svenskt uppfinnarmuseum